Född 1965 i Luleå, uppvuxen där.
Sladdbarn, två äldre bröder.
Far- och morrötter i Tornedalen, kan dessvärre inte tala meänkieli (tornedalsfinska).
Gick gymnasiet, musiklinjen, i Skellefteå.
Utbildad fritidspedagog vid Lärarhögskolan i Luleå, arbetade som det 1987-1995.
Har alltid skrivit. Insåg det vid tjugofem års ålder, gick en skrivarkurs på Medlefors folkhögskola, åkte hem och skrev debutboken.
Debuterade som författare 1993 med diktsamlingen Slutet sällskap.
Heltidsförfattare sedan början av 2000-talet.
Skriver för vuxna, ungdomar och barn. Växlar mellan romaner, dikter och noveller.
Regelbunden krönikör för Norrbottens-Kuriren sedan 1994 och Norrtelje Tidning sedan 2004.
Besöker ofta skolor, bibliotek och kulturföreningar och berättar om böcker och skrivande.
Engagerad i Norrländska författarsällskapet/Författarcentrum Norr under 1990-talet. Arbetat som författarförmedlare för både Författarcentrum Norr i Luleå och Författarcentrum Öst i Stockholm.
Har suttit i styrelsen för såväl Sveriges Författarförbund som Sveriges författarfond.
Bosatt i Norrtälje.
Lite mer om mitt skrivande:
För varje bok jag skriver, blir det allt svårare att säga något tvärsäkert om hur det egentligen går till. Ibland börjar det med en bild som dyker upp i skallen eller en känsla som sätter sig i kroppen, andra gånger får jag helt enkelt lust att undersöka en form eller en genre och enstaka gånger har det hänt att hela berättelsen finns där och ”bara” kan skrivas ner.
Trodde nog från början att det skulle bli dikter för hela slanten, men på senare år har lusten att skriva prosa växt sig allt starkare.
Jag får ofta frågan om jag har mycket kontakt med ungdomar eftersom jag skriver ungdomsböcker. Det är en lite konstig fråga, tycker jag. Det är ju aldrig någon som frågar om jag har mycket kontakt med vuxna när jag skriver vuxenböcker. Jag utgår helt enkelt från mig själv, hämtar ur egna minnen och erfarenheter av livet, sådant jag själv har varit med om eller som jag har upplevt på nära håll.
Varför skriver jag? Några försök till svar:
För att det är det jag är bäst på. För att jag har något på hjärtat. För att det är ett sätt att komma nära människans komplexitet. För att försonas med mig själv. För att livet känns större under tiden. För att jag insåg en gång medan jag höll på, att smärta inte är motsatsen till lycka. Och nog också för att, som Werner Aspenström skriver i en dikt, skapa ”en gärdsgård mot döden”.
Priser och stipendier:
Luleå kommuns kulturpris, 1993
Rubus Arcticus, Norrbottens läns landstings utvecklingsstipendium, 1999
Arnold Rörling-priset, 2000
Rabén & Sjögrens debutantpris, 2002
Nominerad till Augustpriset för Ingen grekisk gud, precis, 2002
Hans Peterson-stipendiet, 2004
Tidningen Vi:s litteraturpris, 2004
Augustpriset för Dansar Elias? Nej!, 2004
Lunde Q-priset, 2006
Stipendium från Svenska Akademien, 2006
Norrtälje kommuns kulturpris, 2007